Jag lyssnar just nu på en bok av Marian Keyes (ni vet, en såndär bok där huvudpersonen blir lämnad av sin man samma dag som hon föder deras första barn och sedan tillbringar resten av boken med att göra knasiga saker innan hon hittar sig själv och sedan kommer mannen tillbaka och BAM! Girlpower. Den sortens bok) och den handlar om en 30-årig kvinna som flyttar till sina 30-åriga vänner i LA (efter att hennes man har varit otrogen). Hittills har hon avslöjat att hon och hennes man bara åt hämtmat (jag tänkte genast på hur fruktansvärt dyrt det måste bli) och att det rysligaste hon visste var när de fick en "nytto-knäpp" och handlade hem massa färska råvaror som de sedan skulle laga middag på. Saker som broccoli (Gud vad gott, tänkte jag), morötter (det ska jag äta ikväll!) och vitkål (åh, soppa med riven vitkål, eller vitkål i ugn, eller bara hemmagjord vitkålssallad). Droppen kom ändå när hon förklarade hur lättad hon blev när de ÄNTLIGEN kunde slänga den sista lilla kiwin och de sista ihoptorkade vindruvorna i soporna.
KIWI?! VINDRUVOR?! SLÄNGA? DET ÄR JU DET GODASTE SOM FINNS! HUR KAN MAN HIVA IVÄG UNDERBAR TROPISK FRUKT? FÖR BÖVELEN, KVINNA.
Sedan, många kapitel senare, så åkte hon och hennes väninna förbi ett gym klockan nio en fredagskväll. Nu kan det hända att jag aldrig har varit på ett gym klockan nio en fredagskväll (mycket för att mitt eget gym stänger klockan fyra på fredagar), men ändå. Jag känner mig på fel sida om den här boken. Borde jag bli förolämpad? Skriva en arg insändare i tidningen? Ringa upp författaren och kräva en ursäkt?
Jag vet inte. Allt jag vet är att mina armar värker som bara den av att sitta bakåtlutad och skriva med iPhonen rakt upp över ansiktet (jag får solen i ögonen annars) och att jag var på gymmet idag mellan tio och tolv. En lördag. När solen skiner. Vad skulle ni säga om det, era inbitna fruktmördare?
Nu ska jag dricka mer kaffe och njuta av ett par lediga timmar på verandan. Sedan blir det plugg, städa och allmänna saker-som-behöver-göras resten av dagen. Som att klippa gräsmattan.
Puss!
No comments:
Post a Comment