Jag: (pekar på frukten som står två decimeter ifrån henne)
Maria: Just ja! Jag ställde den ju där. Alldeles nyss. Jag håller på att bli senil.
Glatt vandrar hon iväg mot verandan men kommer strax tillbaka när jag ropar efter henne att hon glömde sitt vatten (som hon hällde upp precis innan hon tappade bort sin frukt).
Maria: Jag håller verkligen på att bli senil. Det är för att jag tänker så mycket hela tiden. Jag glömmer bort vad det är som jag egentligen ska tänka på. Som vad jag gör av grejerna.
Jag: Vad tänkte du på nu då, när du glömde vattnet?
Maria: ...det har jag glömt.
Väl ute på verandan och bekvämt nerslagna i varsin solstol så kan vi konstatera att hon glömde bort att hälla mjölk i kaffet. Själv kan jag inte komma ihåg vart i min bok om Djingis Khan som jag befinner mig, så det blir att läsa om det senaste kapitlet. Maria säger att jag ska dela med mig om jag hittar något spännande eller intressant om honom. Igår lärde vi oss exempelvis att den kraft som krävs för att stränga en mongolisk båge är jämförbar med att göra en hängande armhävning med bara en arm. Och tre fingrar.
Puss!
No comments:
Post a Comment