RAINWOMAN

Ibland så löser mamma problem i sömnen. Vi kan diskutera någonting strax före läggdags (hon älskar förresten också att berätta skrämmande och makabra historier precis innan jag ska sova, som boken hon läste om en kvinna som tar hand om sin sjuke och apatiske son. Det visade sig i slutet att sonen egentligen har varit död hela tiden och att kvinnan tagit hand om en sakta förruttnande kropp. Sedan avslutar mamma med ett glatt "godnatt!" och går och lägger sig) och det där var världens längsta parantes. Nu tappade jag tråden. Igen. Vi börjar om.

Mamma löser alltså problem i sömnen. Särskilt sådana som vi har pratat om tidigare på kvällen. Det är som att hennes undermedvetna jobbar på högvarv medan resten av hjärnan slumrar sött. På morgonen vaknar hon pigg och utvilad och med en färdig plan på hur vi bäst ska ta oss an situationen. Det kan kännas helt otroligt, men igår upplevde jag det själv. Supersmart funktion! Måste gå i mammas släkt.

Jag pluggar ju matte (om det inte har framgått av alla bilder på miniräknare och rutnätsblock) om dagarna. Häromdagen stötte jag på en c-uppgift om flygplan och motstånd som jag inte kunde knäcka ens EFTER att jag kikade i facit. Hela frågan var som ett enda stort luddigt frågetecken. Jag hoppade över den och fortsatte vidare, men någonstans i mitt undermedvetna så började mammas problem-lösar-gen att jobba.

Igår morse vaknade jag sakta till liv och precis i det där jag-sover-inte-riktigt-men-är-helt-klart-inte-vaken så harklade sig mitt undermedvetna och mumlade försynt att "en sträcka på 600 km på 2,5 h i motvind, respektive 1,5 h i medvind, ger två punkter i ett koordinatsystem som du kan använda för att räkna ut koefficienten. Det ger dig planets egentliga hastighet."

HUR SMART. Mitt undermedvetna är helt otroligt. Tack mamma och tack mammas släkt. Jag känner mig som Rainman, fast kvinna och lite mindre socialt handikappad. Nu blir det matte och kaffe, puss!