Jag tänkte göra en paus i plugget och följa med mor och far på en kvällspromenad, men sedan fick mamma span på min lilltå. Eller det ytterst lilla som syntes av min lilltå. Monsterblåsan hade visst växt ytterligare en liten bit under veckan som gått. Det kan hända att jag missade det i allt spännande som hände i Djingis Khan-boken. Jag menar, det var ju inte som att jag fick ett avbrutet spjut i axeln (Kassar), stod öga mot öga med en vildsint tiger (Yochi) eller blev invalidiserad och lämnad åt vargarna på en snötäckt bergstopp (det-var-rätt-åt-honom-Kocho).
Nej, jag valde inte alls exempel utifrån vilka karaktärer som har lättstavade namn. Kinesiska och mongoliska namn från tidigt 1200-tal är jättelätta att stava till. Särskilt om man bara har hört dem läsas upp. Rena barnleken.
Nu sitter jag här, i alla fall. Med tån i ett paket. Inte fick jag följa med ut och gå. Och inte kommer jag att kunna trä någon strumpa över den här foten imorgon. Jag får ge mig i kast med mikrovågsugnen istället. Men först ska jag äta en knäckebrödsmacka, puss!
Haha inget dåligt paket!! tjockistå:)
ReplyDelete