COOL KIDS NEVER DIE

Ljudböcker är rätt bra ändå. Jag menar, det blir så fruktansvärt svårt för mig att gnälla på en öm lilltå (blåsan är större än själva tån. HUR ÄR DET ENS MÖJLIGT) när Djingis Khan får axeln dragen ur led, grabbar tag i en förbipasserande soldat och gormar VRID MIN ARM RÄTT medan folk slaktas till höger och vänster om honom. Och sedan fortsätter han att slåss. Hela dagen. I öknen. Säkert med den andra armen på ryggen. Och benet bakom örat.

Han är en rätt maffig kille ändå, den där Djingis. Inte så snäll, men maffig.

Idag har jag haft den bästa morgonen på länge. Har hunnit tagit lite sovmorgon, gått på promenad, tränat ben på gymmet, kokat kaffe och startat diskmaskinen. Så nu belönar jag mig själv med långfrukost (mitt i veckan!) och massa Spiderman-tidningar. Sedan väntar matematik B-boken på mig i köket.

Nej, jag tycker att alls att det ska bli så pinsamt roligt att få plugga matte igen. Och att första kapitlet handlar om andragradsfunktioner gör mig inte lycklig som ett litet barn. Jag har inte längtat ända sedan igår. Eller tjuvstartat för att jag inte kunde hålla mig. Big no-no.

Herregud. Vilken totalnörd jag är. Min perfekta morgon består av att få läsa actionserietidningar och plugga matte. Tur att jag är så himla cool annars. Och inte har glasögon (linser!) eller tandställning. Då skulle jag aldrig få behålla mina lunchpengar. Någonsin.

Nu har kaffekoppen fått vänta länge nog. Puss på er!