JUST DO IT

Jag undrar hur jag egentligen ser ut när jag tränar. Ena halvan är jag så fokuserad (förbannad) att det känns som att jag skulle kunna slita upp maskinen från golvet och kasta ut den genom fönstret, andra halvan stirrar jag tomt framför mig och går som en robot mellan övningarna. Sedan slår det över till ilska igen. Stackars alla pensionärer som tränar med mig. De måste bli livrädda.

Hur som helst så är veckans träningspass klara för den här gången. På en torsdag. Det känns lite märkligt, men samtidigt skönt för jag är väldigt, väldigt trött. Mamma har nog rätt när hon säger att jag är lite klen av mig. Puss!