This town kills you when you're young

Just nu sitter jag och äter frukost. Det är okej eftersom det är söndag idag och lördag igår, men jag ska kompensera den sena morgonen med att antingen gå en mil eller springa tre kilometer. Eller springa tre kilometer och gå fyra, jag har inte riktigt bestämt mig än.

Gud vad jag längtar till när gymmet öppnar med normala tider igen. Jag har ingenting emot att gå, men det blir tråkigt om jag måste göra det varje dag. Dessutom saknar jag styrketräningen. Och så hatar jag att springa.

Mina fina var här igår. Vi tittade på oth och jag blev kär i Nathans morbror because DAMN that boy is fine, men Lucas är ändå min man. Han skurar golv. Vad mer kan en kvinna begära?

Nej, åter till frukosten. Ska dricka kaffe sen också och förbereda mig mentalt på trekilometers-spårets fyra stört jobbiga backar. Om bloggen aldrig mer uppdateras så har jag sprungit vilse i skogen och lever som eremit någonstans mellan Kolsva och Happaranda. Inte helt omöjligt med tanke på mitt lokalsinne.

Puss alla söta!